|
Andaktsrummet:
|
[Tillbaka till postillans huvudsida] 1:a söndagen
efter Trefaldighet Idag är det Nationaldagen, eller Svenska Flaggans dag, som den av tradition också kan kallas. I denna vackra flagga finns ett evangelium, ett glatt budskap till det svenska folket, till dig och mig. Det finns en symbolik som vi inte alltid tänker på, men som är fantastisk.
Korset
Jesus säger så här om sitt uppdrag: ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Mark 10:45). Han säger också: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv” (Joh 3:16) Det är korset som är nyckeln till detta. Den som ser upp till korset, ser den kärlek som drev Jesus att ge sitt liv för mänskligheten. Korset talar inte om död, sorg och nederlag. Nej, den får sin tolkning från Påskdagens underbara uppståndelse, när Jesus står upp från de döda och bryter dödens makt. Då bevisas att Guds kärlek är större än allt annat och att hans räddningsplan för mänskligheten hade lyckats. Korset står från och med påskdagens morgon för seger över död och ondska, försoning mellan Gud och människan, frälsning för var och en som tar emot Jesus, och kraft att leva det liv vi var ämnade till. Det är vad korset i den svenska flaggan vittar om och vi måste ju fråga oss: Hur kan vi ta emot denna kärlek, detta hopp, denna uppståndelse, detta liv, denna seger, som korset innebär? Hur kan det bli en del av våra liv?
Dopet ”När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss — inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig — och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på.” (Tit 3:4-8) Den här texten berättar hur vi blir räddade till det nya livet, till det eviga livet, som vi alltså får del av här och nu. Det är inte på grund av nånting vi har gjort, utan är enbart av nåd. Räddningen är helt beroende av vem Gud är och hur Gud är. Det står att han är vår Frälsare, att han är god, kärleksfull och barmhärtig. Det är därför han räddar oss. Och han gör det genom dopet, genom det bad som återföder och förnyar genom den helige Ande. Ja, ni kanske lägger märke till att hela treenigheten är inblandad i denna frälsning: Genom Jesus Kristus, har han – alltså Gud, vår himmelske Fader – låtit Anden strömma över oss. Och vi vet att dopet sker i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Skaparen, Frälsaren och Hjälparen är i allra högsta grad iblandad i dopet – och syftet är alltså att ge oss evigt liv. Visst är det fantastiskt!! Nu ska vi försöka koppla dopet till den svenska flaggan, men för att kunna göra det måste vi se lite mer på symboliken i flaggan. Låt oss därför se på de vackra färgerna.
Färgerna
Och tänker vi på dopet kan vi se dopets vatten i den blå bakgrunden. Den som döps blir tecknad med korsets tecken, får del i allt som korset står för. Gud vänder sitt ansikte till den som döps, likt solen en varm sommardag. Vi möter Guds soligaste leende. Och målet är att vi ska växa och mogna i vår tro, precis som sädesfälten. Alltså: det blåa bakgrunden står för dopets vatten och det gula korset står för Guds närvaro i våra liv. Blått och gult. Vad händer om man blandar blått och gult? Jo, då blir det ju grönt. Ni kanske har lagt märke till att dagens liturgiska färg är just grön, den färg som står för växande, den växande tron, den tro som är tänkt att komma till skörd när tiden är inne. Det är precis vad det kristna livet handlar om. Dopet och tron hör ihop. Efter dopet är vi tänkta att växa i dopet, att växa till och grönska i vår tro. Men på samma sätt som växterna behöver vatten, näring och sol, så behöver vi kombinationen av dopets blå vatten och Guds guldgula soliga närvaro i våra liv.
Att hissa flaggan
Tanken med den svenska flaggan är ju att den ska hissas upp i flaggstången. Samma sak med dopet. Tanken är att du, så att säga, ska hissa upp det i livets flaggstång, att tron får växa, att flaggan bokstavligen får utvecklas, vecklas ut och vaja i Andens vind, i en bekännelse som gör att du blir räddad. Paulus skriver i Romarbrevet: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.” (Rom 10:9-10) Att bekänna sin tro är samma sak som att hissa upp flaggan i flaggstången. Hur är det med dig? Har du efter ditt dop halat eller hissat flaggan? Har du tagit vara på dopets gåva? Eller kanske har du flaggan på halv stång. Din tro kanske är död? Men ändå finns du här! Hoppet lever! Ta vara på din längtan! Det är absolut inte försent! Jesus säger: ”Den som kommer till mig skall jag inte visa bort” (Joh 6:37b)
Hur ser din flagga ut?
Din flagga kanske också är lite sliten och fransig. Din tro är kanske nåt som du av nån anledning skäms för och därför inte direkt flaggar med. Kanske följande bön från Psaltaren kan hjälpa dig. Mig har den hjälpt många gånger: ”Tänk på mig, Herre, när du visar nåd mot ditt folk, ta dig an mig när du räddar dem. Låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje, vara stolt att höra till dina egna.” (Ps 106:4-5) Och det är det vi får göra: Vi får lyfta blicken och se in i Jesu kärleksfulla ögon. Vi får påminna oss om allt som Jesus gjort för oss på korset. Vi får be honom om förlåtelse. Vi får be att den Helige Ande förnyar oss och byter ut vår slitna flagga, till en ny, ren och hel. Så får vi hissa vår flagga på nytt och låta det guldgula korset vaja i vinden, i Andens vind, i stolthet över att tillhöra Jesus Kristus, vår Frälsare och Herre.
|
