|
Andaktsrummet:
|
[Tillbaka till postillans huvudsida] 5:e söndagen i
Påsktiden Under Upplysningstiden för två-trehundra år sen var det inte helt ovanligt att präster använde predikstolen för att undervisa folket hur man skulle bära sig åt ute på åkrarna och i trädgården. De förmedlade kunskap om de bästa grödorna och hur man odlar potatis. Bönderna fick lära sig detta i kyrkan och kunde sen gå ut "och… SÅ… vidare". På ett sätt var det ju bra för dåtidens människor, eftersom de på detta sätt fick bättre skördar och mer mat på bordet, men samtidigt skedde det tyvärr på bekostnad av Guds ord, vilket var en av orsakerna till att folkets andliga hunger ledde till väckelsen kom på 100-talet. Idag ska jag använda samma pedagogik. Jag tänker i min predikan utgå från hur det rent praktiskt går till från sådd till blomning. Nu kanske några av er blir lite oroliga om att Upplysningstidens baksidor också kommer in i Furubergskyrkan idag. Men var inte oroliga. Håll ut. Det finns en tanke med det här, en koppling till dagens tema "att växa i tro".
I trädgården Jag är ingen expert själv på området, så därför har jag har konsulterat Magdalena, min kära hustru, som har ett stort trädgårdsintresse. Hon säger att det finns några olika faser för en odlare. Det handlar om sådd, omskolning, avhärdning, utplantering, vilket sen förhoppningsvis leder till blomning. Så här går det till: 1. Sådd
2. Omskolning
3. Avhärdning
4. Utplantering
5. Blomning
Att växa i tro Så går det till i trädgården. Men hur ser det ut när det handlar om att växa i tro? Jo, det finns klara paralleller mellan de små plantorna och du och jag, stora likheter i det andliga växande som vi är kallade att leva i. Denna kallelse gäller alla människor, vare sig du varit kristen hela livet eller inte alls betraktar dig som troende. För att förstå det här mer ska vi följa samma faser som nyss. 1. Sådd
Det är därför som det är så viktigt att dopet inte bara blir en punktinsats där fröet visserligen sås och sen inte tas omhand. Trons frö har mycket större möjligheter att växa om det har en bra omgivning, en bra såddjord, så att rötterna kan växa sig starka. Finns inte denna jord hos föräldrarna, så finns förhoppningsvis den äldre generationen nära som förebilder och förebedjare. Ja, även församlingens barnarbete är jätteviktigt. Det vatten och ljus som trons frö behöver är möjligheten att lära känna Gud. För ett barn handlar det till exempel om att regelbundet be "Gud som haver" och läsa ur Barnens Bibel och framförallt få veta att Gud älskar dem och är med dem – och för en vuxen är det i princip samma sak. Enkelt och okomplicerat. Det är om detta som Petrus skriver, i och för sig med ett annat bildspråk, men med samma innebörd: "Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet." (1 Petr 2:2-3) Men i våra liv finns det även andra frön som sås, vare sig det är från vårt arv eller den miljö vi befinner oss i. Det finns mycket som trängs i livets lilla plastkruka, både sånt som är direkt skadligt för oss och sånt som riskerar att kväva trons frö som börjat gro. Därför behövs det omskolning. 2. Omskolning
I detta läge behövs även mer näring. Paulus skriver i inledningen till Efesierbrevet om detta med omskolningen, både förlåtelsen och var näringen kommer ifrån: "Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, 4liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom — det var hans viljas beslut — till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser — så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss." (Ef 1:3-8) Trons lilla planta omskolas genom den förlåtelse som Jesu blod ger och sen tillförs näring genom all den andliga himmelska välsignelse som kommer från Jesus. Denna näring får vi i precis rätt mängd, men ändå överflödande, av Guds nåd. I den här texten ser vi också att Gud har en tanke med oss, en tanke med att vi ska växa i tro. Vi är utvalda och förutbestämda till nåt väldigt stort - och det återkommer vi strax till. 3. Avhärdning
Paulus ger oss dock hoppet när han skriver: "Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast , han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut." (1 Kor 10:13 – Svenska Folkbibeln) Gud finns nära oss i denna process, för att stärka oss, för att hjälpa oss att härda ut. När vi drabbas av prövningar av olika slag får vi söka oss närmare Gud, sträcka våra rötter djupare ner, ner till vattnet, till näringens källa och även ta emot det ljus och ledning som vi behöver. Jakob skriver: "Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet." (Jak 1:3) Det är på detta sätt som vi förbereds och för att planteras ut. 4. Utplantering
Vi är alla olika, men har alla en inneboende skönhet som är tänkt att blomma ut och bilda ett fantastiskt blommande mästerverk tillsammans. Var och en har sin bestämda plats, olika egenskaper, men tillsammans är vi så vackra i Guds ögon och ännu vackrare blir vi om vi följer Jesu uppmaning att älska varandra. Det är då vi blommar. 5. Blomning
Jesus säger ju samma sak i dagens evangelietext: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består" (Joh 15:16a). Att bära frukt och att blomma är i detta fall samma sak. Det är målet för hela Guds pågående verk med oss. Men det är ingenting som vi själva kan åstadkomma. Det är bara den helige Andes verk i oss. Det enda vi gör är att sträcka rötterna djupare ner och låta honom verka i oss, ge oss näring, så att vi kan förbli i Jesu kärlek genom att hålla hans bud. Då uppfylls profetian från Jeremias bok: "Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt." (Jer 17:7-8) En trädgårdsintresserad odlare som lagt ner hela sitt engagemang från det lilla fröet som såddes en mörk vintermånad till utplanteringen i trädgården på försommaren, har gjort allt för att hela processen ska bli lyckad. Nu får odlaren njuta av blomsterprakten. Nu är målet nått. Det är lönen för mödan. Det är precis samma sak med Jesus. Han längtar efter att se oss blomma och bära frukt. Han har till och med gett sitt liv för att göra detta möjligt. Det enda vi behöver göra är att hålla oss nära Jesus, sträcka rötterna djupare ner, ta emot vattnet, näringen och ljuset från honom, att förbli i honom. Då kommer vi att blomma och bära frukt. Älska varandra! Blomma tillsammans! Var en blommande församlingsrabatt. "Ni har inte utvalt mig", säger Jesus, "utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består", och den fantastiska fortsättningen lyder: "då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn". Oj!! Det är ingen tvekan om att här finns det dolda skatter och oupptäckta, outnyttjade möjligheter. Älska varann, förbli i Jesus, håll hans bud, så ska vi få allt vi ber om i Jesu namn. Då visar det sig till sist att Jesu ord verkligen stämmer: "Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig". - - - Post Scriptum:
|
