Vardagsrummet:

Å t e r t r ä f f   f ö r  
K y r k a n s   U n g d o m   i   L y c k s e l e  
1 9   m a j   2 0 0 7

Jag spenderade stora delar av min ungdomstid på Kyrkans Ungdom i Lycksele. Ingenting betydde mer för mig under dessa år, törs jag säga. Där formades jag på många sätt, genom vännerna, kören, andakterna och lägren. Jag fick växa, både som människa och kristen.

Det finns så många glada minnen, men åren går och vi började tycka det var dags att fräscha upp minnena. Därför hade vi den 19 maj 2007 en återträff för 80-talets Kyrkans Ungdom. Här följer en liten sammanfattning från den dagen.

[Återträffen] [Bilder] [Tack]
[Predikan från kvällsgudstjänsten]

Återträffen

Vi hade skickat ut drygt 140 inbjudningar och närmare 80 personer kom, barn och respektive inräknat. Det blev en mycket lyckad dag med många skratt och glada återseenden.

Drop-in-fika
Vi började dagen med drop-in-fika. Det kändes nog lite pirrigt för de flesta, men det byttes snabbt ut mot kramar, prat och glada leenden. Där var vi, tillbaka på brottsplatsen, några år senare, med några hårstrån färre, några hårstrån gråare, några kilon fler eller färre, några rynkor fler, åtskilliga erfarenheter rikare, men samtidigt strax över 20 i hjärtat...

Körövning
En stor del av eftermiddagen ägnades åt att fräscha upp några sånger från Gospelkörens tid. Det märkliga var att de satt otroligt bra, trots att det gått så lång tid sen vi sjöng dem. Men å andra sidan hade vi mycket god vägledning av Michael Sikström! Utan hans engagemang hade kördelen av dagen aldrig blivit så bra.

Middag
Sen var det dags för mat. "Exotisk planka" stod på menyn, lite småplock med kallskuret kött, potatissallad och diverse exotiska frukter och grönsaker. Till efterrätt serverades glass med tillbehör. I samband med middagen blev det en liten frågesport för att testa minnet och visning av ett bildspel av bilder vi minns - eller helst hade velat glömma! Det blev en överdos av hårresande hockeyfrillor, uggleliknande glasögon, pastellfärgade kläder och byxor som väntade på högvatten.

Kvällsgudstjänst
På kvällen hade vi en gudstjänst i Lycksele kyrka. Det kom förvånansvärt många andra. Där framförde kören sina nyuppfräschade sånger "Freedom Is Coming", "Jesus Be A Fence" och "Vinter till vår" och den avslutande klassikern "Soon And Very Soon".

Maria Trogothzon var mötesledare och hade bland annat ett personligt och gripande inledningsord. Michael Sikström ledde kören och spelade till psalmerna. Eva Karlsson ledde bönen. Carl-Sören Karlsson var vaktmästare och själv höll jag i predikan. Den kan ni för övrigt läsa här nedanför om ni vill...

Öppet hus
Kvällen avslutades med Öppet hus på S:t Mikaelsgården. Många var kvar till långt efter midnatt.

Det blev en lång dag, men jag är övertygad om att alla gick hem med en stor dos nostalgi, påminda om en bortflyende ungdomstid, men upplivade av mötet med gamla vänner.

Min förhoppning är att vi alla ska mötas igen, om inte annat så hemma i himlen. För det är ju det som är tanken, att "Vi ska spela med änglarna på andra stranden av Jordan", som en av våra gamla körhitar uttryckte det.

Bilder

(Ha tålamod vid nedladdningen. Tilläggas bör att personerna på bilderna är tillfrågade om denna publicering. Några har inte svarat och då förutsätter att det är okej, annars får du höra av dig!.  Tyvärr fastnade inte alla, så har du fler bilder du vill dela med dig av, får du gärna mejla dem till mig.)

Anna Åsman, Christina Grafström (Olofsson), Cecilia Dahlbäck

Eva Karlsson (Sahlman), Pernilla Vernersson (Burman), Gunilla Landqvist (Israelsson).

Anna Melin (flickvän till Tomas Adolfsson), Maria Hedström, Sune Grafström (gift med Christina Olofsson).

Gabriella Genberg (Emilsson), Pasi Pärnänen, Karin Bjurman, Leif Byström, Carl-Sören Karlsson

Bakre raden: Tomas Adolfsson, Håkan Hjalmarsson, Patrik Lindgren. Främre raden: Helene Andersson, Marie Ullberg, Lajla Lindgren (Skoglund).

Helene Björnwall Åström, Pernilla Forsberg (Lindgren), Carola Höglander (Eriksson).

Michael Sikström

Pasi Pärnänen, Leif Byström, Carl-Sören Karlsson, Tomas Adolfsson, Håkan Hjalmarsson, Patrik Lindgren, Sune Grafström (gift med Christina Olofsson)

Ulrika Johansson (Steigert), Gunilla Landqvist (Israelsson), Annika Israelsson.

Helene Andersson, Pernilla Forsberg (Lindgren), Helena Björnwall Åström.

Linnea Bjurman, Karin Bjurman, Lajla Lindgren (Skoglund), Patrik Lindgren, Simon Lindgren, Carola Höglander (Eriksson)

Ari Pärnänen med hustrun Monica

Lena och Pasi Pärnänen, Pernilla Vernersson (Burman)

Närmaste bordet: Anna Åsman med pojkvännen Bakr, Håkan Hjalmarsson, Helena Björnwall Åström, Michael Sikström.

Carola Höglander (Eriksson), Cecilia Dahlbäck, Christina Grafström (Olofsson).

Gunilla Götesson (gift med Marcus), Maud Karlsson.

Sven-Bertil Grahn, Michael Sikström, Håkan Hjalmarsson, Patrik Lindgren, Carl-Sören Karlsson.

Leif och Gabriella Genberg (Emilsson)

Marcus Götesson, Tomas Adolfsson, Anders Westergren.

Familjen Byström: Emmasofie, Leif och Carin.

En av våra första ledare: Jan Skog

Carola Höglander (Eriksson) med  maken Jan.

Kören under kvällsgudstjänsten.

Lite närmare bild. (Tack Gunilla för fotot!)

Tack

Ett stort tack till alla som på olika sätt medverkade till att göra den här dagen till vad den blev. Detta tack gäller givetvis även dig som tog dig tid att åka till Lycksele! Sånt uppskattas!!

Vår tacksamhet omfattar även de föräldrar som ställde upp på olika sätt med olika praktiska saker, inte minst i samband med middagen. Ovärderligt!

Predikan från kvällsgudstjänsten

Vilken härlig dag det har varit idag. Håller ni inte med mig, ni som är med på återträffen? Hoppas även att ni andra har haft en bra dag. Mycket av den här kvällsgudstjänsten riktar sig ju till oss som var med i Kyrkans Ungdom på 80-talet, men jag hoppas att ni alla kan få ta del av det viktigaste som den här gudstjänsten vill förmedla.

Mycket av det som hänt idag kan vi sammanfatta med ordet "Minnen". Det är precis detta ord jag ska utgå ifrån i den lilla predikan jag ska hålla nu. Varje bokstav i ordet "Minnen" inleder i sin tur varsitt ord, som jag ska säga några saker kring.

M:et i Minnen står för "Människor"
Tänk så många människor som var med på Kyrkans Ungdom under 80-talet. Vi skickade ut inbjudningar till drygt 140 stycken – och ändå missade vi säkert ett antal.

Det är människorna som har gjort KU på nåt sätt. För hur det nu än är så hade aldrig Kyrkans Ungdom blivit nåt om inte vi hade varit där. Vi bildade en gemenskap, som egentligen består än idag. Vi har nåt gemensamt fortfarande. Det känner vi ju när vi träffats idag.

När jag tänker tillbaka på KU-tiden är det er jag tänker på. För det är ingen tvekan om att många av er har gjort intryck på mig. Det leder oss till nästa bokstav.

I:et i Minnen står för "Intryck"
Har ni tänkt på hur mycket vi egentligen formas av varann? Vi påverkas av dem vi umgås med. Det är därför det är så viktigt vilka vänner man har när man är ung. Det är där grunden läggs för resten av livet. Tänk på det, ni barn som har följt med idag. Det är viktigt att ha bra kompisar och att man själv ser till att vara en bra kompis. Det är viktigt, eftersom det påverkar hela ens liv.

Själv spenderade jag stora delar av min ungdomstid på Kyrkans Ungdom. Det har betytt jättemycket för mig, på många plan. Det var där jag fick mina första riktiga vänner. Det var där jag prövade mina vingar och steg för steg formades till den människa jag är idag. Jag har varit med om många upplevelser som gjort intryck på mig, inte minst på läger.

Dessa intryck handlar inte enbart om alla härliga människor jag mött under årens lopp, utan ännu mer stunderna jag fått tillsammans med Jesus, ensam eller tillsammans med andra. Jesus har verkligen gjort ett djupt, outplånligt intryck på mig, på den tiden ofta förmedlat av nån av ledarna, främst Jan Skog och Arne Selander. Det är dessa intryck ända från barndomens dagar som också ledde till att jag nu är präst. Livet med Jesus, gemenskapen med honom, är det allra viktigaste för mig – och det är det som jag också vill dela med mig av..

Vi går vidare till det första N:et.

N:et i Minnen står för "Nätter"
Minns ni att vi brukade avsluta många kvällar på Kyrkans Ungdom med den traditionella kramringen? Den var alltid uppskattad, särskilt av oss som var lite blyga av oss. Sen åkte man ofta hem till nån. Ibland tog man raggarrundan först några vändor, innan det blev fika nånstans. Sen var det spel, videofilm eller prat in på småtimmarna som gällde. En del brukade somna, andra kom i sitt esse.

Det märkliga är ju att det ofta blir djupare samtal på nätterna. Precis som i Bibelns berättelse om den skriftlärde Nikodemos som bara vågade besöka Jesus på natten, har det ofta varit lättare för oss att komma in på trosfrågor när mörkret sänkt sig och lugnet lägrat sig.

Nätterna gjorde att vi kom varann inpå livet. Det var så vi lärde känna varann på djupet och verkligen blev nära vänner. Det leder oss till nästa bokstav.

N:et i Minnen står för "Närhet"
Alla kom givetvis inte varann så nära, det är ju omöjligt, eftersom vi var så många. Men några av de gamla KU-arna tillhör fortfarande mina bästa vänner, även om vi inte träffas så ofta. Det blev en närhet i gemenskapen som gör att relationen fortfarande håller. Det är alltid så roligt att träffas. Men det gäller egentligen vem man än träffar från KU-tiden. Det är alltid så roligt att ses. Vi har nåt gemensamt, nåt som förenar oss.

Sen är det inte heller nån tvekan om att närheten gällde Jesus också. För många kanske tiden på Kyrkans Ungdom var det närmaste vi varit honom. Jesus lovade ju att "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20). Det var precis vad som skedde. Vi var samlade i hans namn varje gång och precis som han lovat, så var han nära oss, mitt ibland oss. På samma sätt är han ju mitt ibland oss den här stunden. Det får vi inte glömma bort. Om vi bara tillåter det, så kommer han att beröra oss på samma sätt som han gjorde då.

På den tiden kanske allt var självklart, kanske för att KU var en plats där det var tillåtet att stanna till en stund och tänka på Gud och få näring till vår lilla, spirande tro. Idag kan det vara svårare, men jag är säker på att fröet finns där i ditt hjärta och att det i rätt sammanhang kommer att börja gro igen.

E:et i Minnen står för "Evighet"
När man var ung kunde man ibland tro att man skulle leva för evigt. Samtidigt som vi sen -84 nynnat på Alphavilles gamla hit "Forever Young", så har vi ju ofta blivit påminda om att inget av det jordiska kommer att bestå för evigt. Ett tag kanske vi krampaktigt försökte gripa tag i den bortflyende ungdomen, men förr eller senare måste vi kapitulera. Vi är inte unga för evigt.

Det är då, om inte förr, när vi inser det, som vi måste tänka på evigheten. Det här är inte samma sak som att vi lägger undan det orangea kuvertet som talar om hur stor pension vi får en gång i en relativt avlägsen framtid. Nej, det här handlar om investeringen i evigheten. Det är inget chanstagande, utan en säker investering, med garanterad avkastning.

Jesus säger: "Sök först hans [Guds] rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också" (Matt 6:33). Det är ett fantastiskt löfte som gör att vi inte behöver oroa oss. När vi lagt våra liv i Jesu händer, så är evigheten tryggad, men även nuet, det liv som vi lever nu.

Det leder oss till den sista bokstaven:

N:et i Minnen står för "Nu"
Vi kan inte "trona på minnet från fornstora dar". Vi kan inte bara leva i det förgångna. Det är nu vi lever. Igår var det exakt 10000 dagar sen 80-talet inleddes. Det innebär mycket nostalgiska minnen, men ännu viktigare är det att det igår också var min dotter Carolines 6-årsdag. Vi lever ju idag. Vi har ett liv just nu – och har vi inget, så kanske vi borde skaffa ett. Det är ett liv vi ska vårda.

De flesta av oss har gått igenom tunga perioder i våra liv – eller också befinner vi oss där just nu. Det kan handla om ensamhet, sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet, livskriser, oro för både barnen och föräldrarna, sorgen över nära anhörigas död och annat jobbigt.

Livet går inte alltid på räls. Men det som jag tycker är det bästa med att vara kristen, att leva i gemenskap med Jesus, är att han finns nära mig just nu. Han är inte bara en garanti för evigheten, utan själva vägen dit.

Min tro kanske inte kan hindra mig från att drabbas av kriser av olika slag, men jag är i alla fall inte ensam. Jesus lovade: "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20). Det innebär både när livet är pest och när det är på topp. Varje dag, varje stund, finns han nära.

Jesus vill ge dig och mig tröst mitt i sorgen, trygghet mitt i livets stormar, hopp när allt känns hopplöst, vägledning när du varken vet ut eller in om vilken väg du ska välja och inte minst en djup, inre frid och glädje över den visshet som grundar sig på hans löften: att när du har lämnat ditt liv i Jesu händer, då har du allt du behöver i honom, både för nuet och för evigheten.

"Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också".