Andaktsrummet:

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]

Påskdagen
Högmässa i Öjeby kyrka
24 april 2011
Tema: Kristus är uppstånden
Text: Joh 20:1-18

Vi ska så här på kyrkoårets absolut mest fantastiska dag stanna till inför en av dem som stod allra närmast Jesus. Det är inte nån av hans tolv manliga lärjungar, utan den kvinna som kallades Maria Magdalena, men som vi idag mest känner som Maria från Magdala.

Bakgrund
Maria kom från Magdala, en ort som låg vid västra stranden av Gennesarets sjö. Viss tradition har identifierat henne med den Maria som smorde Jesu fötter i Betania, hon som var syster med Marta och Lasaros. Men det är egentligen svårt att säga utifrån Bibeln, så vi lämnar det.

I Bibeln är hon – med ett undantag – endast omtalad i samband med påsken, vid korsfästelsen och uppståndelsen. Undantaget är det som står i början av Lukasevangeliets åttonde kapitel: "Därefter vandrade han [dvs Jesus] från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar." (Luk 8:1-3)

Befrielsen
Maria var alltså en av de många kvinnor som följde med Jesus och det står att hon hade blivit botad från onda andar. Sju demoner hade lämnat henne. Hennes liv hade sannerligen inte varit nån lek. Inte är det konstigt att hon är så full av kärlek och tacksamhet till Jesus. Han hade ju befriat henne och gett henne ett nytt liv. I detta nya liv ville hon tjäna Jesus, därför följde hon med i lärjungaskaran och hjälpte dem med sina tillgångar, tillsammans med de övriga kvinnorna.

Hängivenheten
Maria från Magdala var väldigt hängiven. Till skillnad från lärjungarna, Johannes undantagen, följde hon Jesus ända till slutet, kanske för att hon inte hade nåt annat. Vi förstår den förtvivlan hon måste ha känt när de spikade upp hennes Herre och Mästare på korset. Var det så här allt skulle sluta? Vad skulle hon ta sig till nu?

Men hon ville i alla fall avsluta allt på ett värdigt sätt. Hon följde därför med rådsmedlemmarna Josef från Arimataia och Nikodemos när de lade Jesus i graven i berget och såg på när stenen rullades för öppningen.

Mötet med den Uppståndne
Allt var slut. Men Maria vänder tillbaka till graven i gryningen den tredje dagen för att ge Jesus en sista hyllning och det är här allt vänder. Stenen är borta och graven är tom!

Man kunde ju vänta sig att Maria skulle bli överlycklig, men hon blir alldeles förkrossad. Hon hämtar Petrus och Johannes och säger: "De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

Sen står Maria vid graven och gråter. Genom tårarna får hon möta Jesus, men hon förstår det inte. Inte förrän han säger: "Maria". Då öppnas hennes ögon och allt blir förvandlat av detta enda ord. Hela hennes liv får en ny mening och hon får ett underbart uppdrag: att berätta för lärjungarna om uppståndelsen.

Vad som sen hände med Maria från Magdala vet vi inte. Men hon måste ha haft ett mycket gott anseende i den första kristna kyrkan, eftersom hon nämns vid namn – och fattas bara annat: Hon blev ju den förste evangelisten, den förste som fick se Jesus efter uppståndelsen och den förste som berättade om den för andra.

Vi då?
Men nu är frågan: vad kan det här lära oss? Jag tror nämligen inte att berättelsen om Maria från Magdala bara är en fin och uppmuntrande solskenshistoria. Nej, berättelsen har ett livsförvandlande innehåll som finns inom räckhåll för oss också.

Det är ju faktiskt inte Maria som är huvudpersonen i hennes liv och i berättelsen. Det är Jesus. Jag tror inte hon skulle ha nåt att invända mot den beskrivningen. Det är hans uppståndelse som är nyckeln till Marias liv - och till våra liv!

Jesus är uppstånden och lever! Det har totalt ändrat alla förutsättningar för våra liv också. Vittnesbördet att Jesus lever innebär att vi kan möta honom idag också. Uppståndelsen gör det möjligt för oss att få våra liv förvandlade på samma sätt som skedde med Maria från Magdala.

Mycket som binder oss
Du behöver inte vara besatt av sju onda andar som Maria. Nej, vi har tillräckligt mycket annat som binder oss:
• Du kan ha fastnat i livets hektiska ekorrhjul – men Jesus kom för att ge dig vila.
• Du kan ha fastnat i rädsla för vad folk tycker och tänker om dig – men Jesus vill ge dig nytt mod att vara den du är.
• Du kan ha fastnat i synd – men Jesus kom för att hjälpa dig i kampen och för att försona allt.
• Du kan ha fastnat i sorg – men Jesus kom för att ge dig ett hopp och ett löfte om att det finns nåt mer efter döden.
• Du kan ha fastnat i ett mörker och tycker att livet är utan mening – men Jesus vill hjälpa dig att se ljuset och ta vara på livets glädjeämnen.
• Du kan ha fastnat i behovet att förstå allt innan du kan tro – men Jesus vill möta dig på ett annat plan, även om det inte går att förklara.

Ja, det finns så mycket som binder oss. Det här är ju bara en bråkdel. Det viktiga är att Jesus lever och att han vill befria oss från allt som binder oss. Det enda som behövs är ditt personliga möte med den Uppståndne och levande Jesus Kristus. Det räcker med ett enda ord från den Uppståndne för att dina ögon ska öppnas och du kan se honom sån han är och alla möjligheter som finns hos honom.

Vad ska vi göra?
Du behöver inte heller stå vid graven och gråta som Maria från Magdala för att detta ska kunna ske. Det räcker med din längtan efter nåt nytt och fräscht. Du behöver inte göra nåt märkvärdigt alls. Det räcker med att du ber i ditt hjärta, vare sig det är för första gången eller att du har gjort det hundratals gånger tidigare: "Jesus, kom och möt mig som den jag är. Låt mig få ta emot Uppståndelsens kraft. Låt mig få ta emot dig i mitt liv, i mitt hjärta.".

Jesus lever och finns här för att möta dig och mig. Han finns vid nattvardsbordet, i brödet och vinet. Han har sprängt alla gränser och det är detta som gör det möjligt för oss att leva och ha ett levande hopp för framtiden. Det finns kraft i uppståndelsen och vi behöver den, både som enskilda och vi som kyrka. Vi behöver Jesus, utan honom är vi lika döda som han inte är.

Vi behöver inte som kyrka stå kvar vid graven. Jesus har uppstått. Vi får aldrig glömma bort det som Paulus skriver i Kolosserbrevet: "Kristus finns hos er, hoppet om härligheten" (Kol 1:27)

Uppdraget
Det är här som kyrkan ska ta sin utgångspunkt, så även du och jag. Den Uppståndne lever och finns mitt ibland oss. Vi får gå ut och tjäna i Uppståndelsens kraft. Vi har samma uppdrag som Maria från Magdala hade: att berätta om att Jesus lever och vad det betyder för oss personligen. Det är precis vad vår värld behöver, din släkt, dina grannar, dina arbetskamrater, vår stad och vår bygd. Visst unnar du dem uppståndelsens glädje?

Och glöm inte Jesu ord: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. "(Matt 28:18-20)

"Jag är med er alla dagar till tidens slut"… och sen vidare i evigheten. Det är vad uppståndelsen innebär! - Underbart!!