Julbrev 2022

Så närmar sig årets julfirande och det är hög tid att pausa julstädningen för att författa det traditionella julbrevet. Det är det tjugonionde i ordningen, vilket väl borde innebära att jubileumsutgåvan nästa år är tämligen ofrånkomlig.

Året har varit riktigt bra på många plan, men då måste vi ju bortse från kriget i Ukraina, som ju överskuggar det mesta. Desto skönare att covid-19 har släppt sitt pandemiska grepp om oss. Familjen drabbades lindrigt i februari och Elias även en andra gång i november, men det har inte varit värre än en vanlig förkylning, tack och lov. Med vaccination och sunt förnuft klarar man sig ändå väldigt bra nuförtiden.

Några glimtar från årets som gått:

Ren lever väl sitt liv ungefär som vanligt i sin LSS-lägenhet. Hen verkar trivas bra med det. Vi träffas ungefär en gång i veckan – eller så ofta som Ren så önskar. Oftast blir det en matlåda på fredagskvällarna och en lunch ibland. Ren har under året fått en ”god man”, vilket känns väldigt bra för mig, för nu kan jag bara fokusera på att vara pappa och behöver inte oroa mig alltför mycket kring hens ekonomi. Den är en av de största utmaningarna, tillsammans med maten. Möjligheterna till hjälp finns ju hos personalen, men hen vill i möjligaste mån klara sig själv.

Elias har ju haft några tunga år, men nu har det vänt! Det är så stor skillnad. Högstadiet var ett enda stort mörker, men nu går han på en gymnasieskola med sikte på att komplettera betyget, så att han blir behörig att söka någon gymnasieutbildning. Sannolikt blir det något med musikinriktning, för det har verkligen blivit hans grej. Han spelar elgitarr varenda dag (och natt) och är så otroligt duktig. I somras var Elias med på ”Music-Shuttle”, ett tiodagars musikläger i Härnösand och det var en viktig pusselbit till hans vändning. Han fick så mycket beröm från lärarna, både som musiker och som person. Rex Carroll, en amerikansk gitarrist och legend inom den kristna metalvärlden, kallade honom en naturbegåvning. Efter detta läger har han blivit mycket öppnare och gladare. Uppgången har fortsatt under hösten. Tack gode Gud!

Ulrikas år har väl varit ungefär som vanligt. Hon jobbar vidare på avdelningen Polstjärnan på Karlavagnen Ålidhems förskola. Visst är det många gånger en kamp med sviterna från utmattningen, men det är en lagom nivå med 90 %. Ulrika har under året varit med på min viktresa och har också gått ner massor. Hon har väl några kilo kvar till målvikten, men har ändå gjort det fantastiskt bra.

Vilket leder mig till glädjen att berätta att jag nådde min målvikt i oktober, elva månader efter att jag började med Viktväktarna. Numera ligger jag på 66–67 kilo, vilket innebär att drygt 40 kilo är borta! Det känns helt otroligt och förstås fantastiskt bra. Min diabetes typ 2 är borta, liksom dåliga blodfetter och tendensen till högt blodtryck. Det har inneburit att jag fått förnya min garderob, vilket för första gången i mitt liv har känts roligt. En av de få nackdelar jag upplevt är att blodtrycket är lite väl lågt och att jag ofta fryser (för första gången i mitt liv), men det är ett pris jag gärna betalar för att få må bra på många andra plan. Min utmaning nu är dels att hålla vikten, dels att komma igång med motionen.

Året har som helhet varit riktigt bra. Jag har flera spännande planer och projekt på gång, vilket jag förhoppningsvis kan berätta mer om i nästa års julbrev. Arbetet i Ålidhemskyrkan känns bra. Det är verkligen där jag ska vara. Där finns utrymme att fokusera på några av mina favoritområden, typ undervisning och enskilda samtal. Hemmavid gjorde vi en ny altan i somras. Största delen av semestern spenderades givetvis i Granbergsträsk, där vi fortsatte med att måla. Den här gången var det storstugans tur. Allt är inte klart, men till sommaren ska vi göra sista rycket.

Under året har förresten min kära moster Berry flyttat hit från Jörn till ett seniorboende här i Umeå. Hon fyllde 90 år för några veckor sen. Det känns bra att ha henne närmare när hon nu är på ålderns höst. Moster Astrid flyttade för övrigt hit till Umeå förra hösten, vilket också känns bra. Helst skulle jag vilja ha mina egna föräldrar närmare också, men de vill inte lämna sitt kära Lycksele. De kommer dock hit nu över jul, vilket gläder mig mycket. Man vet ju aldrig hur länge vi får vara fulltaliga i familjen.

Till sist vill jag dela med mig av en hälsning från Norrfjärdens församling med barnkören Happy Voices.

Happy Voices – Nu är det jul (Jesus vs tomten) – YouTube

Med dessa ord vill jag önska dig en riktigt God och Fridfull Jul och ett välsignat Gott Nytt År.

Sven-Bertil