Julbrev 2020

Hejsan!
Tiden är inne för att sammanfatta det grahnska året i det 27:e julbrevet i ordningen. Aldrig har väl uttrycket ”I dessa tider…” används så mycket som i år. Det år som strax passerat går ju till historien som det värsta vi mött på många år. Alla har vi drabbats på olika sätt av Covid-19. Är vi inte direkt drabbade, så är vi i alla fall berörda, oroade, begränsade och längtar efter att få mötas igen som förr. Vår familj har klarat oss, än så länge, men tänker givetvis fortsätta följa de restriktioner och rekommendationer som finns. Viktigast av allt är ändå att jag känner detta som jag fick till mig som en hälsning från Gud.

Denna bild och dessa ord fick faktiskt rätt stor spridning i vårt land. Min bön är att det fått vara till tröst för oss alla.

Tack och lov har ju året innehållit så mycket mer än Coronapandemin. Året började annars på ett spännande sätt, när jag bytte tjänst och numera är präst i Ålidhemskyrkan. Det känns bra. Det är utmanande på många plan. Precis vad jag behöver. Pandemin har förstås inneburit att arbetet har blivit annorlunda, med mycket nytänk på alla områden. Jag längtar dock tillbaka till en någorlunda normal vardag – inte minst gudstjänster med fullsatt kyrka. (Ja, man kan ju drömma). Även Ulrika bytte jobb och började i samma byggnad i det som då var kyrkans förskola. Under våren tog dock personalkooperativet Tegspedagogerna över spakarna. Hon är nu tillvidareanställd och från januari även delägare.

I somras fick jag hjälpa Ren att flytta från Uppsala. (Ren = Corys nya namn. Det uttalas på engelskt vis – utan rullande r – och det rimmar på vän). Hen bor nu i en LSS-lägenhet på Mariehem här i Umeå. Tanken är att hen ska få all tänkbar stöttning från personalen som finns i närheten, men hen vill helst klara sig själv. Men nog är det en utmaning att bo själv och klara sig själv. Det känns i alla fall väldigt bra att Ren bor på samma ort, så att vi kan träffas så ofta som hen vill.

Elias har haft ett ganska tungt år. Han blev hemmasittare förra vintern efter att ha varit lite utsatt på skolan av lite märkliga ”kompisar”. Under den här tiden har det blivit jobbigt att träffa folk. Det håller dock på att gå bättre, steg för steg. I höst har han börjat i ”Studiestugan” där han får vara i en mindre grupp med en väldigt duktig lärare. Hon har verkligen förmågan att få Elias (och övriga antar jag) att trivas. Det har gått väldigt bra och han kom snabbt ikapp övriga åttor. Sannolikt kommer han att få gå där resten av läsåret. Sen får vi se.

En annan sak som har präglat det här året är en man från Tanzania som trakasserat oss de senaste månaderna. Dickson, som han heter, besökte Piteå församling 2012 som stipendiat inom ”Ung i världsvida kyrkan”. Efter det har jag stöttat honom till hans studier och lånat honom pengar till uppstart av en firma. Problemet är att han aldrig blivit nöjd, utan bara fortsatt tigga pengar, trots att jag sagt nej och blockerat honom från kontakt. Nu på senare tid har han börjat attackera mig och Ulrika på alla tänkbara sociala medier och försöker skandalisera oss. Han påstår t ex att vi är rasister och förödmjukar honom, bara för att vi säger nej. Det har varit och är otroligt jobbigt. Allt är polisanmält och vi hoppas på en snabb lösning, för det här dränerar oss på väldigt mycket energi. Nivån är tillräckligt låg ändå.

Över till roligare saker: Största glädjen är stugan i Granbergsträsk. I somras var vi där en hel del. Vi lightrenoverade köket, tjärade taket, målade runt fönsterna och andra saker. Till sommaren blir det till att fortsätta måla resten av husen. Under sommaren hittade jag också ett nytt intresse, nåt jag aldrig hade trott kunde ske. Jag har nämligen börjat snida i trä och upptäckt hur mycket jag trivs med det. Tyvärr går det inte att hålla på med det inomhus, så jag längtar efter att kunna vara ute igen. Jag har många olika alster i tankarna, de flesta med korset som motiv. Här finns det första på bild.

En annan sak jag sysslat med en hel del i år är släktforskning. Jag har fått ta över det mastodontjobb som pappa har gjort under många år och har nu fortsatt via DNA-test och över Nätet. Det tar mycket tid, men är så otroligt intressant. Roligast är förstås när jag träffar på nån kändis eller det faktum att en del av mina vänner är mina släktingar, vissa närmare än väntat. Jag ska inte ”namedroppa” kändisar, men… jo, det ska jag visst… de stora västerbottensförfattarna finns där, liksom idrottarna Ebba Andersson, Sebastian Samuelsson och Linn Sömskar, för att inte tala om artisterna Roger Pontare, bröderna Herrey och David Lindgren. Det är bara några av de jag hittills upptäckt. Men häftigast är ändå släktskapet med årets klart mest lysande stjärna: Armand Duplantis, världens genom tiderna bästa stavhoppare.

Denna släktforskning har förstås aktualiserat mina rötter och där finns bondskan med som en självklar del. Som avslutning på detta julbrev vill jag därför länka till när Thorbjörn Holmlund läser julevangeliet på den dialekt som jag är uppvuxen med.

Svansele Vildmarkscenter – Julevangeliet på Bondska – YouTube

Med dessa ord vill jag önska dig en riktigt God och Fridfull Jul och ett välsignat Gott Nytt År.

Sven-Bertil

3 reaktioner på ”Julbrev 2020”

  1. Det är alltid så fint att läsa dina julbrev eftersom du är så äkta i allt det du skriver, allt gott önskar jag dig och din familj!

  2. Alltid lika roligt att få ta del av ditt julbrev och glimtar från ditt liv. Att läsa om det som bryter ner och gör livet jobbigt för en vän är smärtsamt. Att läsa om guldkorn och glädje förståss så mycket lättare att du delar med av hela livet så personligt o ärligt uppskattar jag.
    Du finns med i mina böner i tacksamhet och förbön. Tänk att han skapat dig så fantastisk. EN GOD JUL och GUDS RIKA VÄLSIGNELSE önskar jag er // Anders Wiklund

  3. Livet tar oväntade vändningar ibland. Önskar dig styrka i alla de utmaningar som du och din familj möter. Ni tycks fått mer än är beskärda del!
    Det du skriver om släktforskning betyder att du och jag nu är ingifta släktingar! Min fru är kusin med bröderna Herrey. Ungefär hur avlägset är släktskapet? Så jag vet vad jag ska kalla dig i fortsättningen när jag pratar om och med dig! 😀

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.