Midfastosöndagen 2021

Gudstjänst Carlskyrkan
14 mars 2021
Tema: Livets bröd
1:a årgången
Text: Joh 6:1-15

Liveinspelning på Carlskyrkans YouTubekanal


Har du nån gång varit så inne i nånting att du alldeles glömt bort att äta? Jag tror aldrig det har hänt för egen del, för nog brukar magen säga ifrån förr eller senare och kräva sitt. Inte ens om jag råkat försova mig på morgonen skulle jag komma på tanken att hoppa över frukosten. Maten är så grundläggande, så det måste krävas nåt extraordinärt för att jag skulle glömma bort att äta.

Så jag undrar hur folket i bibelberättelsen egentligen fungerade. Jag förstår att de var rejält nyfikna på Jesus och hungrade efter brödet från himmelen

Texten ger oss svaret: ”Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka”. Ja, de hade sett vad Jesus kunde göra. De hade fått smaka på något gudomligt och de hungrade efter mer. Ja, de var svältfödda på det som de anade att Jesus kunde ge dem, han som redan dagen efter skulle sätta allt i sitt sammanhang. Då säger Jesus nämligen: ”Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv” (Joh 6:33). Sen preciserade Jesus vad han menade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35)

Det var därför de hade följt efter Jesus. Det var därför de nästan desperat hade släppt allt de hade och kopplat bort all självbevarelsedrift att åtminstone ta med sig en matsäck. De hungrade efter mer av Jesus och hade ingen plan B.

Åh, jag gillar den här desperationen, även om jag själv kanske hade brett ett par mackor för säkerhets skull. Samtidigt minns jag att Jesus också har sagt: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4)

Ja, folket längtade efter det som kunde mätta deras inre hunger. De var så desperata att de till och med glömmer bort att de är hungriga.

Timmarna gick – åtminstone enligt Matteus version av den här händelsen – och när Jesus började tycka det var svårt att överrösta de kurrande magarna från mer än 5000 män + kvinnor och barn som var samlade, så frågade han lärjungarna: ”Hur ska vi lösa det här problemet? Var ska vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?”

Ja, hur skulle man lösa problemet? Man kan läsa texten på många sätt och plocka fram många olika perspektiv: Först och främst att Jesus visar sin makt genom att göra ett fantastiskt underverk. Men vi kan även läsa den symboliskt och till exempel se kopplingen till nattvarden. Eller också kan vi fördjupa oss i rättvis fördelning.

Allt det här hade vi ju förstås kunnat göra, men idag tar vi perspektivet problemlösning. Och problemet är ju att massor med människor kommit till Jesus, men att de inte klarar sig längre utan att få mat. Men varifrån ska de få mat? Det är problemet.

Folket var urusla problemlösare: De hade försummat att ta med sig matsäck och även om de hade blivit mättade av det himmelska brödet, så behövde de nu förstås även mat för sina skrikande magar. Och i den situationen är det för sent, då tänker man inte klart och det är fortfarande många år tills McDonalds öppnar i de där trakterna.

Filippos, en av lärjungarna, hade ingen aning, trots att han kom från byn Betsaida, inte långt därifrån. Han om någon borde väl ha känt till nån välvillig bagare eller nån fiskare som hade nåt över?

Andreas hade lite bättre koll. Han verkar vara en av de lärjungar som hade bäst förmåga att se andra, att se de små och deras resurser. Ja, det verkar vara som att alltid när han är med i händelserna, så leder han människor till Jesus. Han är ett föredöme, för mitt bland alla dessa 5000 män fanns en pojke, en av dem som sorgligt nog inte räknades, en pojke som var den ende som var förberedd på att det kunde bli en lång dag. Han – eller kanske mer hans mamma? – hade packat ner fem bröd och två fiskar. Det var inte vetebröd, utan kornbröd, fattigmat, men det spelade ingen roll. Det skulle ha gjort honom mätt.

Andreas och pojken var goda problemlösare, eftersom de gick till den störste av dem alla, för Jesus hade hela tiden haft planen klar för sig.

Jesus lyfter upp de fem kornbröden och bad den vanliga judiska bordsbönen: ”Jag tackar dig Gud, för att du låter bröd växa fram ur jorden.”

Sen fördelades maten och Jesu makt blev tydlig. Fem bröd och två fiskar räckte till 5000 män + kvinnor och barn. Alla blev mätta. Och det blev över. Tolv korgar fulla. Detta var ingenting annat än ett underverk, ett tecken från Jesus på vilka gudomliga resurser det finns hos honom.

Jag vet inte vad som hände med folket sen, om de lärde sig något av det som de hade fått vara med om? Men ännu viktigare: Vad har det lärt oss? Vad har du och jag lärt oss av detta brödunder? Vad har vi lärt oss om problemlösning?

Det är ingen tvekan om att vi behöver mat på flera plan. Givetvis behöver vi äta oss mätta och få näring så att vi orkar med allt vi behöver göra i vårt dagliga liv. Men bönen ”Ge oss idag det bröd vi behöver” handlar även om mat för vår inre människa.

För även där har vi behov – och kanske större behov än vi anar. Sannolikt var det just detta som folket kände av och följde efter Jesus. Jag tror nämligen att vi alla bär på ett tomrum, en inre hunger efter mening i vårt liv, en längtan efter trygghet och hopp, en djup glädje som bär genom sorgerna, en äkta kärlek som håller oss varma i den kyliga världen och behovet att bara få äta oss mätta av Livets bröd.

Jag tror vi behöver vara som pojken och aposteln Andreas, att vi går till Jesus med det vi har, såna som vi är, för Jesus ser både våra resurser och våra behov och har redan svaret på vårt problem. Ja, han är svaret. Han är lösningen.

Så om du hungrar efter mer av Jesus, så finns han här. Han finns mitt i gudstjänsten, vare sig vi är på plats i Carlskyrkan eller sitter hemma vid någon skärm.

För många kanske det är allra tydligast att vi blir mättade när vi får fira nattvard tillsammans, men det är ju så svårt i dessa pandemitider. Men glöm inte bort att Jesu löften gäller även för vartenda tillfälle när vi samlas i hans namn. Jesus är nära och vill mätta din inre hunger, din längtan efter honom.

Det är som en psalm säger: ”En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus och allt förändrar sig” (Sv Ps 207:1)

Så får stunderna med Jesus vara den rastplats vi behöver, mitt i fastetiden, på vår vandring upp mot Jerusalem, en rastplats som mättar vår inre hunger och törst.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.