I dessa pandemitider sänds ju alla deltävlingar, ja hela mellokalaset på Annexet, men det går ju bra, eftersom vi alla är inbjudna. Kvällens programledare var Oscar Zia och Anis Don Demina. Ojojoj, högsta betyg på dem. De får gärna ta hand om hela programledarskapet nästa år, om jag får bestämma: enkla, roliga, personliga, proffsiga – och tillräckligt fria från manuslappar för att det skulle kännas äkta – och de rodde iland allt. Låtarna vi fick höra var mer jämna än förra veckan, vilket har gjort det svårt att rangordna. Men så här ser det ut:
The votes of the SvBG jury:
1. “90-talet” – WAHL feat. SAMI
(blev 6:a)
Årets ”men-hur-röstar-svenska-folket?” – och det på det 1000:e bidraget i Melodifestivalhistorien. För mig var detta en klar fullpoängare: en nostalgitripp tillbaka till 90-talet med ett namedroppande av artister och låtar och företeelser: alltifrån November Rain, Skilda världar, Okej och när vi grävde guld i USA, till Fresh Prince, MC Hammer, Bob Hund och Prince… och allt med en oerhört smittande refräng. Jag gillar verkligen den här typen av det bästa från hiphoppen blandat med rejält svängig pop. Här var det WAHL (från SödraSidan, som jag aldrig hört) som slagit sig ihop med SAMI (från Medina, som hade några riktigt bra låtar för några år sen) och dessa vill jag höra mer av, även om det tyvärr, tyvärr, tyvärr inte blir i det här sammanhanget.
2. ”New Religion” – Anton Ewald
(Gick direkt till final)
Det var ingen högoddsare att Anton Ewald skulle gå direkt till final. En bra låt med härlig rytm och snygg dans och tillräckligt få sånginsatser live från Antons sida (jag minns fortfarande med fasa sluttonerna från hans ”Begging” 2013) gör att jag självklart utbrister: Inte för att jag behöver en ny religion, men det här är en riktigt bra låt och den växer för varje gång jag hör den. Kan gå långt.
3. ”Little Tot” – Dotter
(Gick direkt till final)
I fjol var ”Bulletproof” bara en poäng från vinst. I år kan poängen vara på Dotters sida. ”Little Tot” är kanske inte en lika självklar låt, men det är definitivt en växare med många dimensioner av olika dynamiska bitar som bildar låtens helhet. Och raden ”You don’t wanna be like us” är en strof som berör, för vad lämnar vi efter oss till nästa generation?
4. ”The Silence” – Frida Green
(Gick vidare till andra chansen)
Jag har många gånger skrivit att ballader har det svårt i de här sammanhangen, men här kom ett undantag. Vilken mäktig låt och vilken bra sångerska! Och bra text dessutom. Det känns som en Eurovisionlåt – och det är ett bra betyg. Härligt att få höra den en gång till i andra chansen.
5. ”Tears Run Dry” – Patrik Jean
(Blev 5:a)
Patrik Jean var med och skrev förra årets vinnarlåt ”Move”, vilket hörs i denna låt. Inte i toner och ord, men i känslan. ”Han tog med sig vinnarviben från förra året”, som kära hustrun uttryckte det. Det är dock ingen vinnare, även om sången imponerade, särskilt falsetten.
6. ”Rena rama ding dong” – Eva Rydberg & Ewa Roos
(Gick vidare till andra chansen)
Underskatta aldrig äldre artister! När ska man lära sig det? Jag var beredd att plocka fram motorsågen, men det vore inte rättvist. Visst, jag placerar den inte särskilt högt upp, men den var helt okej och sannolikt en favorit bland de små. Dessa Evor är still going strong och deras scenvana från revyscener och annat gör mycket. Det blev en hel del spexerier, inte minst blinkningen till Rydbergs sång från 1970 om den närsynte bofinken Knut är värd att uppmärksammas.
7. ”Rich” – Julia Alfrida
(Blev 7:a)
Inte roligt att tvingas placera någon sist, särskilt en låt och artist som inte förtjänar det. Men vad ska man göra i den här konkurrensen? Låten var inte alls dålig, men räckte inte till. Samma sak med sångerskan, som fått sin plats via P4 nästa. Helt okej, men nådde inte ända fram.
Kuriosa: Precis som förra lördagen tippade jag resultatet tillsammans med några arbetskamrater. Även denna gång fick jag 5 av 7 rätt. Riktigt nöjd med det. Jag hade bara bytt plats på ”90-talet” och ”Rena rama ding dong”. Men vem kunde ana pantertanternas framgång?