Vilken start! Det var som ett gäng vilda hästar som varit instängda i sina startboxar i väntan på att få släppas lösa på galopparenan som nu släpptes lösa. Jag återkommer givetvis till dem. Men först några ord om det coviddrabbade arrangemanget. Landsturnén blev återigen inställd och placerades i Stockholm, Globen (ok, Avicii Arena) närmare bestämt. Oscar Zia var ruskigt taggad, nästan i överkant. Men hans något darriga framträdande togs igen på charm och engagemang. Det blir bra i längden. Att han dessutom får ha Farah Abadi vid sin sida blir kanon. Hon är tryggheten och naturligheten själv. Det nya upplägget kändes bra, dvs att de inte plockar bort de två sämsta innan nästa omröstning tar vid, utan att vi får veta hela resultatet först i slutet. Jag saknade dock att få höra de två låtarna som gått direkt till final en gång till. Nämnas bör också – förstås – Eric Saades potpurri. Otroligt bra låtar och en välkommen del av showen. Ja, och dockornas kommentarer
Va? Låtarna? Ja, här kommer rösterna från the SvBG jury:
1. ”Hold Me Closer” – Cornelia Jakobs
(Gick direkt till final som 1:a)
Åååh, så bra! Kanske årets vinnare? Inte mig emot i alla fall. Den forna sångerskan i Love Generation (och tillika dottern till Poodlessångaren Jakob Samuel) stegade barfota in på scenen och ägde den från första till sista ton. Jag gillade verkligen hennes rasp i rösten. Den passade perfekt till denna mycket välproducerade låt, som hade många olika delar och allt detta byggdes ihop till en mycket stark vinnarkandidat. Att det sen fanns några passager som starkt påminde om ”Shallow” gör inte så mycket när hela sammanhanget var så mycket mer.
2. ”Innocent Love” – Robin Bengtsson
(Gick direkt till final som 2:a)
Något oväntat blev det här, enligt mitt tycke, Robin bästa bidrag hittills i Melodifestivalsammanhang. Det blev ett lyft när han har bandet med sig. Bakgrundsången gjorde sitt till. Men framför allt hade låten ett bra driv och liknade ”Blinding Lights” en del. Klart han skulle till final.
3. ”Som du vill” – Theoz
(Gick till semifinal)
Mycket bra låt. Fin röst. Rytmisk sång. Duktig dansare. Det kan nästan inte bli bättre. Möjligen blev det lite för mycket upprepningar, men oj vad det svängde!
4. ”Bananas” – Malou Prytz
(Blev 7:a)
Jag förstår egentligen inte att denna låt bara kom sjua. Jag gillade hennes psykedeliska look, refrängen och låtens rytm. Det kanske inte var en låt jag går fullkomligt bananas över, men ändå… eller B-A-N-A-S som det tydligen skulle stavas… eller? (Det är lätt att stava fel när man går bananas, tydligen)
5. ”Hallabaloo” – Danne Stråhed
(Gick till semifinal)
Låten följde två framgångskoncept: Först ”Waterloo-Diggiloo-Boogaloo”- spåret. Sen Hasse Anderssons ”Guld och gröna skogar” från 2015. Det var lite samma stämning och inte alls oävet. Danne Stråhed kommer säkerligen att ha en hit på förskolorna. Och det skriver jag inte nedsättande på något sätt, för även jag gillade det här. Det var en glad och medryckande låt om hans musikerliv.
6. ”Moving Like That” – Omar Rudberg
(Blev 5:a)
Egentligen vet jag inte varför inte Omars låt placerade sig bättre, för den innehåller ju det mesta. Bra sång, svängiga latinorytmer, dansanta killar och allt som brukar fägna ögon och öron, men det är nog så att det är låten som inte riktigt räcker till. Jag skrev ”tråkig” i mina anteckningar. Det förklarar nog saken. ”Färglös” är ett annat ord som kommer upp i detta silverglittriga/svarta nummer.
7. ”Let There Be Angels” – Shirley Clamp
(Blev 6:a)
Nej, tyvärr Shirley. Det blev inte något annat än en sistaplats i min lista – vilket mest beror på konkurrensen. Balladen var lite för tam för min smak.